Fascinerande issues i en bing-bong värld

1. Den perfekta kvinnan - måste hon kunna baka tårta?

Under förmidddagen (läs: efter lunch), full av entusiasm, satte jag igång med det som skulle bli den perfekta tårtan... Inte helt oäven i köket hade jag i alla fall vissa förhoppningar. Efter en bränd marängbotten som ledde till en jelt ny sats maräng och en trasig marängplatta i 2a omgången vet jag inte hur jag på bästa sätt ska kunna sammanfatta denna dag. Mitt i all frustration och allt kaos och förbannades jävla skit multiplicerat med 100 samt ca 10 support samtal med mamma får jag ändå sluta mig till att jag fullföljt mitt mission efter bästa förmåga. Varför då utmana ödet till det som var deemed från första start till att misslyckas? Tja, man börjar ju bli så gammal som 25 år, det är därför tårtan ska alstras från början, att man ska axla det traditionella hushållets förväntningar på kvinnan. Att inte kunna baka är trots allt en kantnaggad kvinnlig stolthet. Det gör det ju inte hela bättre att halva släkten inklusive mamma skulle kunna öppna ett eget konditori... Nåja, tårtan är fullbordad även om jag aldrig skulle kunna eller för den del vilja öppna något konditori. Man kan ju bara göra sitt bästa after all och konstatera att arvsmassan kan hoppa över en och annan generation.

2. City-sms

Varenda arla morgon på tuben brukar jag alltid läsa City Sms. Jo, jag väljer faktiskt City framför Metro & SE. Inte bara för att alla City-utdelare är så mycket trevligare än exempelvis Metro-hökarna då City verbalt är kompis med allt & alla och nej det känns faktiskt inte krystat alls. Det är faktiskt riktigt uppmuntrande på morgonkvisten. Under City sms-spalten kan man hitta sig ett och annat skratt. Framförallt är det mycket fascinerande att folk för det första lägger märke till andra människor som ett potentiellt dejtingobjekt. För många av sms:en härrör faktiskt från en morgontidig blick på tuben eller pendeltåget följt av en beskrivning av dejtingobjektet. "Vi utväxlade blickar och du gav mig ett leende"-varianten känns lite väl överdriven. Kan det inte alltför oftast enbart vara att man fastnar med blicken på någon att vila de trötta morgonögonen på. För vem orkar flirta en måndag morgon på ett så oromantiskt ställe som pendeltåget eller tuben? I torsdags fick en liten långkörare ett lyckligt slut dvs. "Dalmas-Jonas" och "Angelica". En dejt den 31/10 vid grillen, som de tydligen träffats vid första gången som satte igång hela sms-harangen, har föreslagits av Dalmas-Jonas... snacka om krypiskt men föga romantiskt i mina öron. Lite trist att följetongen är slut men men det kommer flera. Det florerar allt från städerskor som vakter spanat in, seven 11-biträden, brandmän, Octavia-bilförare... ja det gäller kanske att passa sig att man inte hamnar där själv om man nu alls skulle reagera på det mediala tillropet. Visst, speeddejting, blinddating & cyberdating i all ära men snälla nån hur desperat har man blivit om man försöker bjuda ut den "klant-goa snygga städerskan" genom ett sms till city. Dessutom verkar den smsande vakten veta var städerskan jobbar så var ligger egentligen problemet. Undrar om City har någon statistik på hur många lyckliga par som har blivit till genom detta kommersiella påhitt (om än underhållande). En annan storslammare är också det tämligen komiska inlägget: "jag saknar dig Totte!! Puss från tjejen i sängen från i lördags. Ps. ja va den rödhåriga". Kommentarer ärförstås överflödiga men att ens behöva urskilja sig bland massan i denna säng känns med ens främmande. Jaja, man får verkligen se till att hänga med i alla svängar "ungdomen" tar för sig av...

Nej, nu ska jag dra mig tillbaka till min för tillfället ofascinerande och ordinära värld.

Trevlig kväll!