I hjärnan under träning...

Idag pallrade jag mig faktiskt till gymet (alltså inte på pass). Det är fasligt mycket tankar som faktiskt far genom huvudet under så pass kort tid. Sorgligt nog är många negativa. Pappa som alltid lärt mig att det är hjärnan man måste lura och bara tänka positiva tankar. Särskilt på löpbandet kommer dessa tankar som påminner mig om hur jobbigt det är och hur trött jag är bara efter någon km på klumpiga steg. Hjärnan är allt i träning för jag har noterat att tröttheten är maximal när jag sprungit så långt som jag brukar springa. Även fast jag vet att jag egentligen skulle orka lite till. På pass har jag bättre disciplin och mindre utrymme för tankar (övningarna kräver de facto hyfsat mycket hjärnverksamhet). Jag är och har alltid varit more into bollsporter där man måste jobba för varandra, inte för sin egen skull. Andra tankar som flyger runt är att fokusera på vad andra personer tränar och hur trötta de ser ut samtidigt som jag försöker fokusera på en punkt rakt fram för att koncentrera mig på att springa stabilt på löpbandet. Jag ser min chans (för det finns två löpband) när någon annan ställer sig bredvid och tokkör för då sympatipressar jag mig gärna. Dessutom brukar bekanta ha en sådan inverkan på mig för jag vill ju inte att någon ska tycka att jag springer långsamt och oengagerat. Det där med anseende är ju ändå rätt elementärt.

Hjärnan kan man lura även på andra sätt exempelvis då man kommer på att man måste handla några apelsiner, men det enda den andra hjärnhalvan ser är möjligheten att i förbifarten (eller ja mer efter att ha nosat runt, fram och tillbaka runt målet och brottats med samvetet för att sedan ge med sig) köpa några godisar. Det ser lite bättre ut för världen i alla fall samtidigt som jag cashar in en god och en ond gärning vilket är lika med noll...

Till imorgon måste jag mobilisera krafter för att bara tänka på det ska jag göra då och där - ta ut mig på passet!