Den första snön = kaos i Stockholmo!

Knappast förvånande var det att de lätta söta snöflingorna letade upp Stockholm på lämplig plats för nedslag idag. Meterologerna har faktiskt varnat ett tag för snöoväder och storm... Särskilt förvånande är inte heller Stockholms svar på denna "attack". Alla invånare och alla transportmedel drabbas av panik. Det är faktiskt en rätt komisk syn alltihop. Att systemet för allmänna kommunikationer brakar ihop eller i vart fall blir allvarligt defekt är inte heller chockerande. För om några löv kan ställa till problem på tunnelbanespåren då kan allt hända speciellt vid det "kraftiga" snöoväder som uppstod ur intet idag i hufvudstaden. Vad som däremot ter sig rätt så märkligt för en outsider uppfödd långt ifrån allt vad allmänna kommunikationer innebär är själv förberedelsen inför vintern. Även om jag inte har mitt ursprung i Norrland så vet jag allt vad en riktig vinter representerar och innebär. Jag är ingen docka som har suttit på någon pedestal. Eller ja möjligen vad gäller snöskottningen då.

I Stockholm slutar det mesta att fungera som det brukar. Visst, tunnelbane- och pendeltågsförseningar i all ära normalt sett men inte så man ska behöva beräkna dubbel åktid på kuppen för att tuben enbart kan köra i 20 km/h på vissa sträckor. And here we go again, stockholmarna förbyts från bara normalt stressade varelser till dödsångeststressande sådana. Jag åsyftar "jag måste bara med det tunnelbanetåget för jag har stått här & väntat i 10 min och tänker inte vänta en minut till"- mentaliteten. Alla som tålmodigt har stått längst tid och väntat men inser att det inte är värt att knyckla ihop sig till en boll bland många andra bollar, väntar in nästa tåg strax bakom. Alla kan dock inte vänta utan kastar sig in i tåget, med den mest finkänsliga finess som kan uppnås i en dylik situation, på vinst och förlust i avseendet om dörrarna överhuvudtaget kan stängas eller inte utan missöde. Tålamod - allt har sin tid... men kanske inte om man bor i Stockholm. Många bilar i de otaliga köerna har också fått sin del av kakan, särskilt om man varit oförutseende och inte pillat dit vinterdäcken, men det känns mindre viktigt som den egoist som Stockholm till viss del har format mig till. Jag åker faktiskt tunnelbana! Det som dock gör mig mest brydd är att Stockholm stad är så kasst förberedd på översvämningar, snöoväder och liknande klimatrubbningar. Att vatten pga. skyfall kan översvämma tunnelbanestationer känns rätt makabert med all den tekniska utveckling (läs: bättre uppslukande brunnar) som faktiskt borde finnas att tillgå anno 2006. Detsamma gäller de allmänna kommunikationernas funktion vare sig det gäller SJ eller SL. Vidare känns det som att situationen överdrivs en stor gnutta. Den första snön är alltid kaotisk, inte minst i Stockholm verkar det som, men som varje år kommer vintern förr eller senare. Det kan inte ha förbigått någon i Sverige.

Själv trivs jag rätt bra i vinteriket, förutom vad gäller vissa rubbningar avseende folks sinnesnärvaro samt vetskapen om att som tidsoptimist planera sin tid något mer, i denna "smått" kaotiska huvudstad. Vintern är inte bara jobbig utan även mycket vacker. Ta ett djupt andetag och andas in kylig frisk (så frisk den kan bli här) luft och känn att du lever!

Länge leve vintern!