Omoget bakis & osynlig!

Om gårdagen var en glädjedag (trots att Regina kom sist) har denna egentligen underbara söndag gått mer i moll. En tjejmiddag med melodifestivalen råkade bli en kväll med en massa vin. Hur det kunde bli så är för mig en gåta. Tiden bara rann iväg och efter 8 timmar med en massa glas vin i magen samt en massa skvaller senare frös jag nästan ihjäl mig på vägen hem. Vaknade upp och kände mig som en nedklubbad säl. Vi diskuterade just igår att det var mycket angeläget att ha en hel skön söndag samt att det inte är värt att ligga bakis. Mycket snack och liten verkstad som det verkar. Man är faktiskt inte 20 fortfarande och denna sköna söndag var promenad, matlagning, fix hemma inlplanerat. Fast det är klart dricker man vin som man slukar mjölk då blir det problematiskt. Jag har dock revanscherat mig lite här på eftermiddagen; promenaden blev lite senare och kortare än beräknat men ändå och matlagning kommer det att bli genom pasta italiano. Känner mig faktiskt lite stolt över att pizzasuget försvann när hjärnan kunde börja tänka. Det verkar dock som all alkohol och med en rätt blek tjej som följd har förvandlat mig till en osynlig själ för trots upprepade "Ursäkta" till folk som var i min väg till Pepsi-hyllan nådde min röst inte fram. Dessutom blev man nonchad i trappuppgången då man inte ens kunde bemöda sig med ett hej. Efter några glas intagande av Pepsi samt några godisar är jag på topp. Nästa helg blir det helt klart lugnare på de inplanerade tillställningarna. Lagom men sofistikerat.

Imorgon är en annan dag!