lantischick - en vardagsbloggares betraktelser

09 maj 2007

Klassfesten - 10 års jubileum

I helgen var jag på klassfest hemma på landet och det ska gudarna veta att jag hade laddat länge för denna lilla event. Både drömt och fantiserat hade jag gjort. Inför festen tog jag på mig min "research-mingel kostym" för att kunna skriva ett fulländat blogginlägg.

Förväntansfull och nyfiken gick jag till den park som förfesten skulle äga rum vid. Alla hade redan varit där i många timmar (hade annat för mig på dagen) och festat till och bekantat sig på nytt. Vissa var helt klart överförfriskade redan vid ankomst och undertecknad reserverade sig redan då hur det här skulle arta sig. De flesta hade inte förändrats ett dugg vilket var både skönt men lite trist, medan andra hade omvandlats till äkta raggare. En av killarna som jag för övrigt hade en crush på i femman utbrast flera gånger att jag stod för klassens omvandling och att han inte skulle känt igen mig på stan. Det var dock ingen annan som instämde, förutom att rösten hade förändrats menade någon, och själv känner jag mig knappast förändrad sedan dess.

Väl på restauranten där festen med alla parallellklasser skulle gå av stapeln började minglet. Man kom på sig själv stå och stirra som om man aldrig hade sett folk förut. En och annan försökte lägga på sig en annan stil än vad som gällde examensåret 1997 vilket lyste igenom medan de alla flesta var precis som vanligt. Både till utseende och personlighet. Bundisar som inte hade träffats på 10 år hängde ihop hela kvällen som om the old days aldrig varit borta. Någon större samhörighet kändes det inte som men det var mycket intressant ändå. Folk hade hunnit med ganska mycket slog det mig; barn, hund, förlova sig med ur-mexikan, köpa villa, bygga villa, bli raggare, bo tillfälligt i stockholm för att sedan fly sin kos hem till landet igen och ett och annat universitetspoäng. Speciellt att bygga sitt eget hus stod högt på inne-listan. Annars var det precis som på högstadiet, man umgicks med de man en gång hade hängt med så några "nya" bekantskaper blev det inte.

Till slut kändes det rätt tjatigt att inleda varje konversation med: "Jaha, var är du nu då? Jaha, intressant och vad pysslar du med där då?". Det kändes inte längre intressant att veta vad alla gjorde speciellt inte om frågan kom bara för att vara artig. När frågan attackerade mig försökte jag på ett icke-stockholmskt vis säga att jag numera bodde i Stockholm men det var svårt att dölja att dialekten var svår att locka fram.

Kvällens värsta: Den fettdrypande maten för en dyr penning samt 90-tals musiken (dj:n trodde väl tiden stannat sedan vi gick ut)
Kvällens chock: Att man inte kunde beställa rosévin för det existerade tydligen inte.
Kvällens smaskigaste: Hångel mellan två som var ihop i femman
Kvällens sämsta låt: I won't let the sun go down med Robin Cook
Kvällens pinsammaste: Klassfest.com- fotografen som tyckte han var hipp och ville sälja klassfoto för 170 pix...
Kvällens bästa kommentar på "vad pysslar du med nu då?": "Jag är mellan två jobb."

Pusss & kram