Sentimental och känslosam till Anna Pihl

Jag kanske börjar bli gammal för jag vet inte vad som hänt den senaste tiden. I vart fall sitter jag och lipar varje måndag kl 20-21. Vad händer just då undrar ni? Nej, det beror inte på måndagsångesten. Svaret är enkelt: Anna Pihl.

Enligt definitionen betyder just sentimental överdrivet känslosam, speciellt beträffande gamla minnen eller sinnesförnimmelser. Jag kan erkänna att jag som 26-åring är rätt känslosam, men överdrivet känslosam känns nästan som något sjukligt. Att låta tårarna få flöda när dramatiken i Anna Pihl griper klorna i en är knappast enbart känslosamt utan riktigt känslosamt. Att gråta till filmer och serier har allt mer blivit verklighet till min käres förvåning. Ibland är det även lyckotårar som sipprar fram för romantiken har ju även sin plats i Anna Pihl. Då hörs i och för sig mer konstlade tillrop som absolut ingen förstår sig på. Alla fina kärleksförklaringar och alla fina presenter får mig att smälta där på andra sidan rutan. Det var sista avsnittet idag och det slutade sådär kärleksmässigt förargligt som bara sådana här blödiga serier kan sluta. Killen som dumpade Anna kom tillbaka precis efter att hon träffat snyggaste svenska polisen (Ola Rapace). Hmm, perfekt timing. Fortsättningen i höst lär följas med spänning och nöje.

Nej, nu ska jag leva i den danske politilycken så länge det varar.

Söta drömmar!