A och B-människor

Det sk. B-samfundet med 300 medlemmar har skapat lite debatt i Sverige den senaste tiden. Forskare hävdar att 15-25 % är B-människor dvs. morgontrötta/kvällspigga och att 10-15 % är A-människor kvällströtta/morgonpigga samt resterande mittemellan. Samfundet menar att dagens samhälle är utformat för A-människor trots att de då skulle utgöra en minoritet i detsamma.

Även om jag skulle genom min yrkeskategori klassificeras som en A-människa och man i min omgivning möjligen skulle hävda detta anser jag själv mig vara ett mellanfall. Visst, kanske är jag mer morgon än kvällsmänniska men jag hoppar inte direkt upp ur sängen för en ny härlig dag (som man borde göra). Tendensen är rätt given, ju äldre jag blir desto tröttare är jag på kvällen eller inbillar mig åtminstone att vara. Trodde dock genom den äldre generationen att A-människorna fortfarande skulle dominera men fallet verkar vara omvänt.

Jag håller inte med B-samfundet om att samhället är utformat för A-människor. Visst, skola och dagis etc. kanske är ganska starka exempel på detta men arbetslivet anser jag i många sektorer vara mycket flexibelt redan idag med flextider i större utsträckning även på myndigheter och inom offentlig sektor. Samfundets argument för ett mer B-anpassat samhälle har dominerats av globalisering- och miljöaspekter. Dessutom har de menat att samhällsvinster kan uppnås genom att få människor att leva ett mer 10-20 samhälle med mer livskvalitet inkluderat.

Samfundets idéer må vara tänkvärda men i praktiken orealistiska. Hur ska de få ihop hela organisationen och samhällsapparaten egentligen? Hur ska familjelivet gå ihop; ska barnen uppfostras i antingen A eller B-anda? Fast det är ju ärftligt betingat anser samfundet så då skulle en familj bli rätt splittrad. När skulle fritidsintressen läggas in i schemat? Knappast på morgonen för då behöver ju B-människorna ta det lilla lugna och sova och senare på kvällen skulle exempelvis idrotter få svårare att utövas när det är mörkt utomhus. Genom att dagisen och skolorna uppdelas i A- och B-skolor skulle A-människor och B-människor knappast träffa varandra. Det känns absolut inte som någon gynnsam livskvalitetsmässig utveckling för människan. Vidare förstår jag inte hur arbetet skulle kunna ha sin behöriga gång samt innebära en samhällsekonomisk vinst då möten, kurser etc. skulle innebära att ytterligare resurser skulle behöva satsas för att tillfredställa alla typer av människor. Vad gäller miljöaspekten förstår jag inte hur miljön skulle utsättas för en mindre belastning enbart för att människor skulle ha olika arbetstider.

Fast mest av allt har jag svårt att se behovet av att inrätta samhället till mer B-anpassat, då samhällets utveckling rent tidsenligt allt mer anpassas till ett friare samhälle där flexibel arbetstid tillämpas och i vart fall privata tjänster såsom bankärenden har utvidgat sina servicetider.

Nej, nu har tiden för sovtime passerat för den mer A-inspirerade bloggaren.

Natti!