Alla hjärtans dag - underbart eller fruktansvärt?

En dag som upprättats för att råna oss på blommor, choklad och fåniga valentine-presenter har trots allt etsat fast sig i svenskarnas hjärtan. Kommersialismen flödar, ändå har vi fallit pladask för själva dagen mer än för själva kärleken ibland kanske. Alla som är mol allena antingen ignorerar eller hatar dagen och många till synes kärleksbländade par blir osams. Lite krasst, men jag tror det finns många dispyter en dag som denna. Förväntningarna är skyhöga på männen som knappt fattat att det är alla hjärtans dag idag. Alternativt har flickvännerna etsat in "blommor", "på onsdag", "annars..." en vecka bakåt i tiden. Jag vet inte vad som är bäst, tvånget eller okunskapen.

På tunnelbanan idag var det redan ett par som bråkade om middag ute eller inte. Det fanns nog en samstämmighet vad gäller att middagen skulle ske ute på restaurant men hur det skulle gå till när de inte hade bokat bord var problematiskt. Tjejen vägrade "chansa" slumpvis på några restauranter för besvikelsen skulle bli för stor om enda alternativet till sist blev Ica. Hon var en av de som hatade dagen trots att hon hade pojkvän.

Det mest positiva sättet att se alla hjärtans dag på är att det finns en heldag vigd åt kärleken. Precis som kanelbullen har fått sin dag måste ju kärleken få spira en dag per år åtminstone. Fast det är klart, den ska ju spira varje dag om det är äkta kärlek. Någon särskild dag ska egentligen inte behöva upprättas. En dag att förbjuda mannen att spela innebandy eller dataspel ska man i och för sig inte klaga på. De bör få känna lite press på sig någon gång ibland och kvinnor också för den delen. Det känns rättvist att uppvakta den andre för att bli uppvaktad själv. Traditionalismen är över även om man trots allt bara är en helt vanlig kvinna med oerhört romantiska drömmar redan som liten.

Själv är jag faktiskt nöjd med min valentine, jag fick min blomma (och gav blommor) och en trevlig middag efter påtryckningar från undertecknad att denne skulle boka bord. Nåja, några direkt höga förväntningar har jag väl inte. Alright, lite då. Att värdesätta är dock att få en skön stund på tu man hand. Resterande är bara lull-lull.

Ta hand om varandra idag och alla andra dagar...