lantischick - en vardagsbloggares betraktelser

22 september 2007

377 is the magic number....

Siffran 377 sa mig ingenting, innan jag träffade mansfiguren. Idag lever jag dagligen kring denna siffra, högst ofrivilligt. Själv känns andra siffror mer självklara såsom Kents 747, mitt lyckonummer 11, 365 dagar finns det om året, riksdagen har 349 ledamöter osv. Vad som helst egentligen men inte 377. Nej, det är inget flygplansummer för boeing eller något sådant. Det är helt enkelt målservice för fotboll etc. på text-tv! Exalterande va? Hör och häpna, det är samma sida både på svt, tv3 och tv4. Gud vad lämpligt.

Det första som min manliga figur måste kolla på är just sidan 377, för det kan ju ha kommit upp något nytt resultat. Vidare bläddras 377 gärna fram i mitt favoritprograms reklampauser. Sedan behövs en liten sen kvällskvistsejour också innan sömnen kan få lov att träda in. Text-tv är för mig en oerhört osexig och antik upplevelse. Det finns ju faktiskt internet numera. Vidare skulle det kännas konstigt att enbart inrikta sig på resultaten för även om jag är långt ifrån fotbollsnörd så vill jag antingen se matchen på riktigt eller åtminstone veta hur spelet utformade sig och hur själva matchen speglade sig. Kan kanske bli svårt när man bryr sig om alla fotbollslag i alla ligor. Tja, de manliga varelserna förvånar mig i och för sig knappast. Jag har faktiskt varit uppfödd med en pappa som är lite av en text-tv nörd han med, även om han har vissa gränser. Antar att det bara är att vänja sig vid denna magiska siffra, annars lär man väl bli varse att man begränsar tillgängligheten till att hänga med i sportens värld vilket inte skulle se bra ut inför sportsnacket med grabbgänget.

08 september 2007

Kändisspaning: Michael Nyqvist

Nyqvist ilade in på lunchrestauranten och jag fick nästan maten i vrångstrupen. Han såg ut precis som vanligt, som en liten mysig hustomte som inte ens skulle döda en fluga. Både Persbrandt och Nyqvist har ganska hög kändisspaningspoäng faktiskt!

02 september 2007

My side of the case - Friidrotts-VM i Osaka

I Japan sitter många av våra friidrottsstjärnor och gråter. Det som skulle bli en medaljskörd som hette duga blev bara ett guld. Därefter 3 fjärdeplaceringar och en massa lägre placeringar. Sport kan vara på liv eller död även för en åskådare. Luften går ur mig och jag känner med de elitidrottare som lägger hela livet på att bli bäst på en idrott och det misslyckas.

VM i Osaka måste gå till historien som en av Sveriges sämsta jämfört med VM i Helsingfors 2005. Det stämde helt enkelt inte, marginalerna var inte på vår sida i många av fallen även om många av våra medaljhopp underpresterade när det väl gällde. Dock anser jag att expertkommentatorn Jonas Karlsson tar i när han konstaterar fiasko efter fiasko. Konkurrensen, inte minst i höjdhoppsfinalerna var sannerligen världsklassiga, och nya stjärnor gjorde entré på friidrottsscenen. Man kan faktiskt inte leva på gamla meriter och väletablerade namn. Särskilt inte när nervositeten tar vid även för mer erfarenhetsrika friidrottare. Däremot känns det tveksamt om man ska fortsätta satsa på en karriär om man inte är sugen (läs: Linus Thörnblad) inför en höjdhoppsfinal i VM.

Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över Klüft som hoppar lika högt som de individuella höjdhopparna Kajsa och Green. Frågan är om det är Klüft som är omänsklig eller Kajsa/Green som inte håller måttet. Sannolikt en kombination men Klüft är i vart fall en högklassig höjdhoppare. Intressant att observera var dock att Johnny Holm är tränare för den nya höjdhoppstalangen Ebba Ljungmark.

Nej, det får bli nya tag till nästa gång för det går inte att vara på topp jämt!