Utgång á la Stureplan

Jo jag tog mig faktiskt ut på club för tredje gången det här året...tror jag i alla fall. Gångerna är lätträknade. Vet inte om jag har bara blivit trist partyratare eller om jag mer uppskattar mysiga hemmakvällar, vindrickande tjejmiddagar eller after work som slutar efter 1 glas vin... Kanske har blivit vuxen på riktigt. Ja nu var det i alla fall dax för utgång med betoning på Ut dvs. inte mysa ner sig i soffan med ett glas rödvin och tjejsnattra om vuxna tjejsaker. Nej det var redan bestämt sedan 1,5 månad tillbaka att vi skulle hinna med på tjejmiddag och utgång. Tänka sig! Förutom vuxna tjejdiskussioner hann vi med att ventilera kungafamiljen och kungabarnens uppträdande och förhållningssätt, Idol, just bristen av att anordna tjejmiddagar samt hur killar beter sig i ett samboförhållande. Förutsägbart, javisst men ack så underhållande.

Efter att bokstavligen ha piskat alla att nu måste vi gå för annars segar vi ur, anlände vi på Stureplan och Solidaritet närmare bestämt. Första gången på stället, andra gången på Stureplans nattclubbar. Tja, efter 1,5 år i stan känns det som ett rätt bistert resultat vilket jag även fick påpekat under kvällen av en mer partyidkare än mig själv. Tja att folk blir förvånade att se mig ute i vimmlet kan väl knappast klandras, men någon är det ju kul att överraska lite. Det var ju helg före löning och vi hoppades på lite kö trots att vi var väl sent ute. Det rullade på och vi var strax inne. Förutom att det kostade hutlösa 150 spänn i inträde och 40 i garderob blev det inte direkt någon överraskning. Bra musik som utvecklades till kass jazz alternativt extrem eurotechno, lite wannabe-brats men som ändå kändes rätt tama (vilket var skönt), dryga hundringen för en medelmåttig drink som man kunnat blanda till bättre själv och lite armbågande på dansgolvet. Resultatet, som känns obekvämt såhär dagen efter lyder: Sänggång vid halv 4, ont i ryggen efter allt stuffande, några hundringar mindre på kontot samt uppvaknande seg och dann vid 13. Kära nån, när hände det senast? Tja, bra att jag kunde sova ut i alla fall.

Sammanfattningsvis en trevlig kväll men inte en jätteexalterande utgång även fast det var helt okej. Saknade schlagerdängorna grymt mycket. Ingen kväll utan schlager...

Ha en skön söndag!

377 is the magic number....

Siffran 377 sa mig ingenting, innan jag träffade mansfiguren. Idag lever jag dagligen kring denna siffra, högst ofrivilligt. Själv känns andra siffror mer självklara såsom Kents 747, mitt lyckonummer 11, 365 dagar finns det om året, riksdagen har 349 ledamöter osv. Vad som helst egentligen men inte 377. Nej, det är inget flygplansummer för boeing eller något sådant. Det är helt enkelt målservice för fotboll etc. på text-tv! Exalterande va? Hör och häpna, det är samma sida både på svt, tv3 och tv4. Gud vad lämpligt.

Det första som min manliga figur måste kolla på är just sidan 377, för det kan ju ha kommit upp något nytt resultat. Vidare bläddras 377 gärna fram i mitt favoritprograms reklampauser. Sedan behövs en liten sen kvällskvistsejour också innan sömnen kan få lov att träda in. Text-tv är för mig en oerhört osexig och antik upplevelse. Det finns ju faktiskt internet numera. Vidare skulle det kännas konstigt att enbart inrikta sig på resultaten för även om jag är långt ifrån fotbollsnörd så vill jag antingen se matchen på riktigt eller åtminstone veta hur spelet utformade sig och hur själva matchen speglade sig. Kan kanske bli svårt när man bryr sig om alla fotbollslag i alla ligor. Tja, de manliga varelserna förvånar mig i och för sig knappast. Jag har faktiskt varit uppfödd med en pappa som är lite av en text-tv nörd han med, även om han har vissa gränser. Antar att det bara är att vänja sig vid denna magiska siffra, annars lär man väl bli varse att man begränsar tillgängligheten till att hänga med i sportens värld vilket inte skulle se bra ut inför sportsnacket med grabbgänget.

Kändisspaning: Michael Nyqvist

Nyqvist ilade in på lunchrestauranten och jag fick nästan maten i vrångstrupen. Han såg ut precis som vanligt, som en liten mysig hustomte som inte ens skulle döda en fluga. Både Persbrandt och Nyqvist har ganska hög kändisspaningspoäng faktiskt!

My side of the case - Friidrotts-VM i Osaka

I Japan sitter många av våra friidrottsstjärnor och gråter. Det som skulle bli en medaljskörd som hette duga blev bara ett guld. Därefter 3 fjärdeplaceringar och en massa lägre placeringar. Sport kan vara på liv eller död även för en åskådare. Luften går ur mig och jag känner med de elitidrottare som lägger hela livet på att bli bäst på en idrott och det misslyckas.

VM i Osaka måste gå till historien som en av Sveriges sämsta jämfört med VM i Helsingfors 2005. Det stämde helt enkelt inte, marginalerna var inte på vår sida i många av fallen även om många av våra medaljhopp underpresterade när det väl gällde. Dock anser jag att expertkommentatorn Jonas Karlsson tar i när han konstaterar fiasko efter fiasko. Konkurrensen, inte minst i höjdhoppsfinalerna var sannerligen världsklassiga, och nya stjärnor gjorde entré på friidrottsscenen. Man kan faktiskt inte leva på gamla meriter och väletablerade namn. Särskilt inte när nervositeten tar vid även för mer erfarenhetsrika friidrottare. Däremot känns det tveksamt om man ska fortsätta satsa på en karriär om man inte är sugen (läs: Linus Thörnblad) inför en höjdhoppsfinal i VM.

Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över Klüft som hoppar lika högt som de individuella höjdhopparna Kajsa och Green. Frågan är om det är Klüft som är omänsklig eller Kajsa/Green som inte håller måttet. Sannolikt en kombination men Klüft är i vart fall en högklassig höjdhoppare. Intressant att observera var dock att Johnny Holm är tränare för den nya höjdhoppstalangen Ebba Ljungmark.

Nej, det får bli nya tag till nästa gång för det går inte att vara på topp jämt!

Pilates - en konst att andas

Idag testade jag för första gången på pilates (grundpass utan boll) och ja det var sannerligen en annorlunda upplevelse. Basically går hela träningen ut på tre saker; spänn magen som när du ska ta på dig ett par trånga jeans, andas in andas ut och utför enkla rörelser samtidigt. Andningen var nog svårast tror jag och det kändes mer som jag befann mig mitt i en förlossningssal än i en gympasal. Att dessutom spänna magen hela tiden, för även om jag är tjej har jag faktiskt vissa begränsningar med att göra flera saker samtidigt. Att hela min rygg och axlar knakade värre än en 1920-tals dörr gjorde väl inte saken bättre. Instruktören menade att det var för lite kroppvätska vid dessa läten samt att jag borde träna rörlighet. Hmm, stel redan i unga år hur ska detta utveckla sig? Att dessutom blunda för att gå in i sig själv var lite för komplext eftersom rörelserna blev lidande, då jag ville försäkra mig om att jag gjorde korrekt som intruktören. Inte för att det var särskilt svåra rörelser men ändå. Så imorron ska jag ha mycket ont i revbenen om jag har gjort rätt, då diafragman har slitit ont.

Sammanfattningsvis kändes det ändå som en lugn fast givande träning så fortsättning följer nog.

Dejt med Persbrandt

Idag sprang jag nästan ihop med min dejtingkille, ni vet från kändistestet, Micke Persbrandt. Han var ganska gråskäggig och hade handlat delikatessfisk på söder. För den som är intresserad har han en svart ford och jag kan registreringsnumret. Sjukt va!

A och B-människor

Det sk. B-samfundet med 300 medlemmar har skapat lite debatt i Sverige den senaste tiden. Forskare hävdar att 15-25 % är B-människor dvs. morgontrötta/kvällspigga och att 10-15 % är A-människor kvällströtta/morgonpigga samt resterande mittemellan. Samfundet menar att dagens samhälle är utformat för A-människor trots att de då skulle utgöra en minoritet i detsamma.

Även om jag skulle genom min yrkeskategori klassificeras som en A-människa och man i min omgivning möjligen skulle hävda detta anser jag själv mig vara ett mellanfall. Visst, kanske är jag mer morgon än kvällsmänniska men jag hoppar inte direkt upp ur sängen för en ny härlig dag (som man borde göra). Tendensen är rätt given, ju äldre jag blir desto tröttare är jag på kvällen eller inbillar mig åtminstone att vara. Trodde dock genom den äldre generationen att A-människorna fortfarande skulle dominera men fallet verkar vara omvänt.

Jag håller inte med B-samfundet om att samhället är utformat för A-människor. Visst, skola och dagis etc. kanske är ganska starka exempel på detta men arbetslivet anser jag i många sektorer vara mycket flexibelt redan idag med flextider i större utsträckning även på myndigheter och inom offentlig sektor. Samfundets argument för ett mer B-anpassat samhälle har dominerats av globalisering- och miljöaspekter. Dessutom har de menat att samhällsvinster kan uppnås genom att få människor att leva ett mer 10-20 samhälle med mer livskvalitet inkluderat.

Samfundets idéer må vara tänkvärda men i praktiken orealistiska. Hur ska de få ihop hela organisationen och samhällsapparaten egentligen? Hur ska familjelivet gå ihop; ska barnen uppfostras i antingen A eller B-anda? Fast det är ju ärftligt betingat anser samfundet så då skulle en familj bli rätt splittrad. När skulle fritidsintressen läggas in i schemat? Knappast på morgonen för då behöver ju B-människorna ta det lilla lugna och sova och senare på kvällen skulle exempelvis idrotter få svårare att utövas när det är mörkt utomhus. Genom att dagisen och skolorna uppdelas i A- och B-skolor skulle A-människor och B-människor knappast träffa varandra. Det känns absolut inte som någon gynnsam livskvalitetsmässig utveckling för människan. Vidare förstår jag inte hur arbetet skulle kunna ha sin behöriga gång samt innebära en samhällsekonomisk vinst då möten, kurser etc. skulle innebära att ytterligare resurser skulle behöva satsas för att tillfredställa alla typer av människor. Vad gäller miljöaspekten förstår jag inte hur miljön skulle utsättas för en mindre belastning enbart för att människor skulle ha olika arbetstider.

Fast mest av allt har jag svårt att se behovet av att inrätta samhället till mer B-anpassat, då samhällets utveckling rent tidsenligt allt mer anpassas till ett friare samhälle där flexibel arbetstid tillämpas och i vart fall privata tjänster såsom bankärenden har utvidgat sina servicetider.

Nej, nu har tiden för sovtime passerat för den mer A-inspirerade bloggaren.

Natti!

Jag är 36,6 år!

Enligt Sveriges Vuxenpoängstyrelse är jag 36,6 år dvs 10 år äldre än den jordiska tideberäkningen. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, herregud får väl snart fyrtioårskris! Så trots att mina blommor är döda och jag finner Björn Hellberg alls sexig samt att jag bara öppnar utan att direkt läsa mitt pensionsbrev är jag så gammal. Undrar hur gammal de skulle ha bedömt mig om jag hade svarat att jag var gift och hade barn också.

Om ni vågar testa er riktiga ålder gå in på www.vuxenpoang.com

Lycka till!

Tips till alla cyklister i Stockholm

Efter en dag på cykeln efter semestern har jag redan hunnit bli irriterad. Inte för att jag är någon ängel men ändå. Några handfasta råd:

- cykla inte om någon i en tunnel där det pga vägarbete är begränsad framkomlighet.
- cykla inte om någon när det finns mötande cyklister i andra vägbanan.
- cykla inte mot rött, det gäller inte bara bilar. Det är inte bara riskfyllt utan även dyrt om du har otur.
- cykla inte med en bra hjälm i handen.
- när du ska svänga av en mycket trafikerad cykelbana visa tecken att du ska svänga med handen och bromsa inte in mitt i vägbanan då risk för krock finns.

Så nu känns det lite bättre. Fan skärp er cyklister! Nu ännu lite bättre.

Utvärdering: semestern

Jaha, dagen innan jobbet börjar känns lite tragisk faktiskt. Dagen har faktiskt känts oändligt seg och lång, nästan som att det är dags för skolstart. Fast ändå har jag häckat för länge här hemma nu, det ska bli lite skönt att komma tillbaka till rutinerna. Den största frågan är nog hur den drastiska nedskärningen av sömn från i genomsnitt 10 h till 7,5 h-8 h. Tja det reder sig nog. Dagvill som man är känns det bra att komma kunna uppskatta fredag kväll på ett annat sätt också. Tråkigt att dock behöva skära ner på bokläsandet nu när jag kommit igång på allvar.

Jag är nöjd med min semester med undantag för vädret såklart och det oturliga vädret verkar ha förföljt mig vart jag än åkt, förutom Portugal då förstås. Efter en snabb kik på min "semester-lista" har jag faktiskt gjort det mesta av detta förutom att solinsupandet har blivit något bristfälligt. Annars har jag druckit alldeles för mycket rosé, ätit massa spännande mat, läst en del böcker, umgåtts med nära & kära, varit ute i naturen och plockat både hjortron och blåbär, agerat barnvakt, fikat en hel del samt sovit, sovit, sovit samt vilat. Dessutom måste jag ha spenderat i vart fall 2 dygn på olika kommunikationsmedel (flyg, bil, buss, tåg, cykel...).

Med hopp om en god natts sömn med behaglig temperatur och utan ylande sommarplågor utanför fönstret. Imorron är det bara in i kalket som gäller.

På återhörande!